Lyxhets

Nästan varje dag så måste man tänka till och hålla i sina vanor, det är extremt lätt att dras med i lyxkonsumtionen av alla frestelser som vi konstant exponeras för. Jag tar ganska lätt på livet enligt devisen; "Det är som det är, och det blir som det blir". Man kan inte göra mycket mer än att i varje given situation tänka till och försöka ta rationella beslut, men förbluffande få verkar ens försöka med detta.

Vissa går till jobbet och försöker mest sitta av tiden, säljare är ett klockrent exempel här enligt "Nu har jag uppnått budget, nu behöver jag inte göra mer denna månad".
På väg hem från jobbet så köper de färdighackad sallad samt någon enportionsrätt på ICA, alternativt en hämtpizza. Väl hemma så börjar tankarna snabbt gå i tankar om vad som skall handlas för kommande månadslön. Att spara den istället för att ta lån till nästa utomlandsresa eller slippa betala av den nya kylen på kredit kommer långt ner på priolistan.

Är man personen enligt ovan så behövs inte mycket för att hamna snett. När det går dåligt för företaget och man inte når satt budget så ryker man fort. Kvar sitter man med blancolån, krediter och en bil på leasing.

Har man istället gett fan i att dras med i lyxhetsen så finns en stabil buffert, men kanske viktigast av allt - ett liv som inte är baserat på lyx. Men det är ju klart, i socialbidraget finns det ett icke-ansvar inbyggt - att konsumera sprit, cigaretter, och ryggbiff är inga problem även med socialbidrag.

Ansvar: "nej tack!" - Citat från Socialdemokraterna/vänstern.